Nails by Noir

Kajalpennan skrev igår ett inlägg om varför hon bloggar och utmanade oss andra att följa efter. Kul initiativ tycker jag.



Det otippade svaret är: En graviditet!! Trot eller ej.

Jag har alltid haft ett slumrande nagellacksintresse som vaknat i omgångar. När jag blev gravid förra sommaren tänkte jag att "Usch, nagellack kan inte vara bra för den lille i magen", så då blev det absolut lackstopp.

Det höll i sig i 3-4 månader, därefter var frestelsen för stor och jag gjorde en snygg mörkblå manikyr med vita blommor och strasstenar. Jag var helt överlycklig i flera dagar därefter...

Så jag googlade allt jag kunde komma över om nagellack och graviditet. Konstigt nog fanns det bedrövligt lite info. Som den ingenjör med kemikunskaper jag är gick jag djupare och scannade igenom diverse kemidokument, säkerhetsföreskrifter och läkarrappprter. Jag plöjde igenom innehållsförteckningen för varenda nagellacksmärke jag kom över.

Jag tyckte det var konstigt att det var så svårt att hitta bra info om nagellack (många swatches men lite fakta...) så då fick jag för mig att jag skulle starta en egen blogg om det. Jag hade inte alls rört mig i bloggvärlden överhuvudtaget innan, och inte läst en enda nagellacksblogg innan detta, men jag var nyfiken på hur bloggvärlden funkade.


Så det var verkligen en ren impulsgrej att starta bloggen, och då var jag ju tvungen att döpa den till något också. Eftersom det var totalt ogenomtänkt så hade jag ingen klatschig ordvits i huvudet om naglar och lack så det fick bli en halvtråkig "Nails by"-variant.

Men vad kommer då Noir ifrån? Jag tänkte att det skulle spegla mig som person. Jag har alltid älskat svart. Jag är dessutom gift med en fransman, så därför tyckte jag Noir (som betyder svart på franska) var ganska mycket jag helt enkelt. Det lät också bra ihop med Nails by...


men vad gör väl det. Jag har lite halvfärdiga faktaartiklar skrivna som jag kommer publicera någon gång.

Bloggen har istället blivit en fantastiskt rolig hobby. Förutom ett hål i plånboken så ger den så mycket annat. Jag får skriva, fota, måla naglarna, och leka med data och teknik. Det är ju dessutom helt fantastiskt att få vänner på distans som är lika insnöade på det här som jag. Vänner som förstår mig när jag blir som ett barn på julafton över att ha hittat ett bortglömt lila holografiskt lack längst ner i en realåda för bara 29 kr. Förundrat undrar man ju hur alla andra kan passera utan att förstå värdet av denna skatt man just hittat. 

Den ger mig också en chans att visa upp mina små smyckesalster för omvärlden innan de hamnar i en byrålåda och samlar damm. Någon gång i framtiden tänkte jag att jag skulle lotta ut lite fina saker till er kära läsare, men hittills har det inte varit tillfälle. Är det något ni skulle vara intresserade av?


Ingen aning. Den kommer förändras ihop med mig. Självklart drömmer man om att bli den nya Lacquerized, men det lär väl inte hända. Istället bloggar jag för att det är roligt helt enkelt. Jag hoppas ni hänger med mig på den nöjestrippen.

Kram
//Annika

PS: För den som undrar hur graviditeten gick så resulterade den i en alldeles underbar liten son som nu hunnit bli 5 mån och är mitt största nagellacksfan. Han älskar mina färgglada händer, framförallt när jag sjunger "Imse Vimse..."


I now have an adoring little son, 5 months old, and the blogg has grown into a wonderful hobby which I tend to continue with for a long time. If you want to read the whole story I suggest that you use some translating tool to dechiffer the swedish text above.